Johan Schlasberg 

Rätt enkelhet

Lucio Fontana

Målningar av den världsberömde konstnären Lucio Fontana kostar idag många miljoner dollar. Man kan i många konstnärers utveckling se en tydlig utveckling mot enkelhet. I design- och modevärldarna står enkelhet högt i kurs, så också hos till exempel Apples tidigare chefsdesigner Jony Ive med Apples alla ikoniska och minimalistiska produkter.

Amazon.com har växt till en av världens största IT-giganter och en av de faktorer man arbetat extremt mycket med är att göra det enkelt och smart för alla att handla på deras sajt. En av biografierna om bolaget och dess grundare heter betecknande nog one_click.

Ken Segall, som i många år arbetade med och nära Steve Jobs har skrivit en utmärkt bok som heter Insanely simple - the obsession that drives Apple's success. I den finns flera exempel på hur mycket kreativitet det krävs och hur svårt det är att finna fram till rätt enkelhet. Och hur många interna strider det kan kräva.

Ett exempel från vården

En mycket vanlig berättelse i sjukvården är att IT-systemen har blivit så omfattande - och komplicerade - att allt fler medicinskt kunniga personer ägnar allt mer tid åt olika former av registrering (och för somliga kontrasignering) av uppgifter och letande efter uppgifter. Vi hör ofta berättelser om läkare och sköterskor som har lämnat eller överväger att lämna vården på grund av att de tvingas ägna alltför mycket tid åt administration. Många har totalt resignerat inför alla nya system och sina möjligheter att påverka dessa.

I den allmänna debatten hävdas ofta att det behövs mer pengar till vården, men mindre ofta och med lägre kraft att det behövs en radikal förenkling av IT-systemen. Detta kräver att många ifrågasätter de mål/beställningar som politiker förelägger sin administration och hur denna egentligen tänker.

I Sverige finns enligt Socialstyrelsens statistik c:a 140 000 sjuksköterskor och 44.000 läkare. I ett stort projekt som inleddes 2014 omfattande landets tre största regioner och då kallades "3R-projektet, Pdf berördes c:a hälften av landets medborgare. Då troligen samtliga läkare och sjuksköterskor (osäkert) har daglig och ofta förekommande skärmarbete - arbetar med/genom vårdens IT-system, får vi att c:a 22.000 läkare och minst c:a 40.000 sjuksköterskor (undersköterskor?) skulle beröras av projektet. Upplägget havererade dock och drivs såvitt jag vet av två av de tre regionerna.

En reducerad skärmtid på 20% skulle - teoretiskt - frigöra c:a 4.500 manår för läkarna och c:a 8.000 manår för sjuksköterskorna att ägna åt patientnära aktiviteter. För att nå detta mål krävs en medveten strävan mot enkelhet. I projektet redovisas också en lista med risker och till denna vill jag tillägga att man cementerar en inoptimal organisationsform och arbetsmodell genom ett mycket stort, komplicerat och svårföränderligt IT-system.

Man kan undra i vilken omfattning mätbara data reflekterar och leder till rättvisa och till exempel rättvis behandling i vården? Jag hävdar att rättvisan i verkligheten alltid kommer att vara ungefärlig - och att det räcker. Om man går för långt i sin rättvisesträvan betalas ett pris i form av övertro på och överuppbyggnad av formella mätsystem. Rättvisan blir skenbar.